Bastu

Det känns när det gått ett par för många dagar sedan jag simmade och bastade. Det känns viktigare och viktigare.

Det är något speciellt att simma sig utmattad och sedan avsluta med en lång bastu. Det sätter kroppen på prov och jag tycks bli mer medveten om vem jag är. Tanken flyr, jag vänder mig till något, som kanske är en kraft jag tror alla har inom sig och som finns runt om kring oss.

Kraften är det goda i världen, ibland benämner jag den som kärlek, ibland som den goda viljan. Jag vänder mig till en inre styrka. En strävan att leva gott, vara god och ett sökande efter lösningar. Försöker se min egen och andras potential istället för brister. I bästa fall är bastun en frizon, en plats för självrannsakan och summering.

Efteråt känner jag mig trött och slut vilket jag tror får mig att känna acceptans. Jag förlikar mig med mig själv, min omgivning. Ibland blir jag målmedveten. Ofta är det som om ett hjärnbrus har tystnat.

Jag har ingen religion, jag har inget tempel. Om jag skulle behöva ett tempel skulle jag bygga mig en bastu.

Frihet och norm!

Jag är inte friare än vad jag gör mig.
Jag är inte friare än vad du gör mig.
Vi gör genus, vi gör norm,
Vi bekräftar, dunkar rygg och ler.
Kan ett samhälle bli normfritt?

Vill vi leva utan normer? Som ett kretslopp av återfödelse föds nya normer när de gamla bryts. De styr, men syns inte. Det som syns är det om stör, det som stör är framtiden, den nya normen. Nått okänt, utsocknes och kanske lockande?

Synliggör normen, ifrågasätt.
Vi gör oss fri, en liten bit i taget.


Livscykel

Är det givet vilka stadier en människa ska gå igenom under sin levnadstid? Vad är det egentligen för sociala samanhang som påverkar dessa stadier. Övergångsriter är en markering för omgivningen och en markering av omgivningen att någon bytt livsstadie. Det känns som om det inte är lika tydligt längre vilka stadier som finns. Det tycker jag är positivt, men samtidigt tycker jag att det är svårare att veta vad som förväntas av en. Att hitta sin egen väg är svårt om förväntningarna är stora. Samtidigt om ens egen väg och förväntningarna samanfaller, hur ska jag då vara säker på att det är vad jag vill.

Jag tror inte det är möjligt att avskärma sig från samhällets normer. Däremot tror jag de kan utmanas.

Till ord som upptar tankarna idag till hör också ömsesidighet och förutsättningslös.

Vackra minnen

Det är ibland inte fören det gått en tid som händelser och ting visar sig vara betydelsefulla. De kanske inte har något värde fören de placeras i ett nytt ljus. Ett blandband*  får mig att minas vackra minnen. En tid som inte skulle förändras, något konstant, en evighet. Egentligen var det en process, en tid vi kan kalla ungdom.

Vem jag var då och den jag är nu är ganska lika. Men nu minns jag då, när mins jag nu?

Tänker inte på det ogjorda. Funderar inte på det jag ångrar. Ikväll mins jag det vackra.

Det snöar flingor stora som vantar. Snön ligger drömskt på taket. Som i en vintersaga om vänskap med ett lyckligt slut. Jag lyssnar på höstskivan adresserad till mig med Joy division, Stone roses, Joni Mitchell, Siouxsie & the Banshees, bd och the cure mfl.

Jag kan inte beskriva mina minnen, berätta att jag mins.

(*en cd för att vara korrekt, ” s höstskiva från  ” )

Nu är det Jul igen!

Slå in packet

Kopiatorstrul

Julavslutningsshow

Stänga resväskan

Pulsa snö

Tåg

Vänta

Frysa

Buss

Sörviken

Dricka starkt svartte

Vakna

Fara på affär’n

Ta in julgranen

Laga mat

Mobile Connect

Nu firar Klubb Dioxin jul!

Äsch! II

Äsch, äsch… vi läser ett magasin i stället och dricker en kanna te.

Äsch!

Äsch!

Idag, igår, iförrgår…

Sorterar slipsar
Sorterar känslor

Bearbetar minnen
Bearbetar dagar

Rättar
Felar?

Dricker en kopp te,
tar nya tag,
ett simtag i bassängen

Bastar
Borrar
Städar

Tänka tankar
Känna känslor

Äter mat,
Bjuds på mat.

Glömmer mig i en kopp te,
Gömmer mig under täcket.

På jobbet…

På jobbet…

At work…

En ny tid?

Det gäller att va’ kreativ! Det har jag hört, bland annat av Theo Hären på en inspirationsföreläsning första veckan på nyjobbet! Håller med i en del av de han säger, till exempel att det krävs mer än bara kunskap för att lyckas. Men vad är då kunskap och vad är kreativitet? Tycker att kunskap ibland enbart betyder faktakunskap. Vi kanske får passa oss för en allt för snäv tolkning av kunskap, för även kreativitet är kunskap. Det är konstruktionen av ord som intresserar mig. Minns ni begreppet social kompetens, sen har jag hört talas om personlig kompetens och nu kanske nå form av kreativ kompetens. På nå’vis känns det som nått man hört förr, fast med andra ord. Vem är inte kreativ?

De sägs att kunskapssamhället är här  och att vi måste vara kreativa för att behålla jobben. Samhället och vår existens är i ständig rörelse, trots det är det känns det som om att inget är nytt under solen. Har vi inte alltid haft ett kunskapssamhälle där vi har varit tvungna att vara kreativa för att överleva?