Röda stövlar

Det regnar utanför och det går en film från 90-talet på SVT (I skottlinjen, med Clintan). Lessnade på att sitta och titta på filmen och regnet. Har antagligen sett filmen förut och regn är ingen nyhet. I stället tog jag på mig mina röda stövlar och gick ut för att promenera i min park.

Parken är egentligen inte min och så mycket park är det inte längre, utan mest buskage och sly. Så trots att det blivit uppehåll räckte inte stövlarna till utan jag blev blöt om knäna och jeansen blev tunga då de absorberade mycket regn.

Mentalt är parken min, ALL YOU SEE IS MINE, tänker jag när jag vandrar runt mina ägor. Nu är det knappast ägorna mina, utan tillhör eller disponeras av ett nystartat företag. Det är inte bara slyn som förändrar området, bävrarna gör sitt och de människor som försöker städa upp efter dem. Även vattnet äter och skaver bort jord, rötter och gamla bryggor. All you see is mine är också namnet på ett konstprojekt som varit i parken. De konstverk som fortfarande står kvar eller fortfarande är synliga kommer nog från det projektet, kan det verkligen ha varit det sista som gjordes i parken?

Att åter komma till samma plats sommar efter sommar ger en känsla av att saker ändå står still. Vyn över Ångermanälven har för mig inte förändrats nämnt värt, utan är den samma från min utkiksplats. Ibland tänker jag på älven som en stor livsavgörande blodådra, men jag tror den ändrat sin betydelse. För mig är den mest bara vacker och mäktig. För andra är det kanske en arbetsplats. För mig är älven synonymt med ordet hemma.

Älven 10/7 22:25

Vedstapling

Vedhögen den 7 juli kl 12

Vedstapling 7 juli kl 12

Nu har delar av vedhögen kommit in. Den gamla torra veden från ifjol är omstrukturerad och nu börjar staplandet på riktigt. Jag önskar sol, men fick regn.

Vedhögen den 7 juli kl 13.30

Vedstapling 7 juli kl 13:30

Det är skönt att se att det växer på ena stället och minskar på det andra. Så jag får väl trotsa regnet även idag och ge mig ut en stund.

VED

Vedhögen den 30 juni

Nu har veden kommit till mor och jag är satt i jobb. Högen ska in under tak eller i alla fall nästan hela högen. Ved är för mig lika med sommar, det är något med doften från klabbarna och sol som är så mysigt. Efter att ha staplat några timmar får huden på armarna en speciell doft, en blandning av ved och sol.

Euskefeurat

Har bilat ner till Gävle med Mor och tittat på lägenheter, förhoppningsvis kan jag få hyra någon av dem. På vägen hem lyssnade vi på Euskefeurat och lyssnade bland annat på Aotom taotom, Pessimistkonsulten och Jag vill städa i Europa m.fl. Tiden verkar på många sätt börja om, EU-valet har varit och snart är ordförandet för EU Reinfeldts sak. Men jag har egentligen bara en sak att säga, “Jag måste vara galen om regeringen är klok”.

Jag måste vara galen om regeringen är klok:

….

Nu är det nya tider
nu ska nya kvastar sopa
och nya kloka gubbar
ordinera oss sin kur
Dom lovar att nu ska dom
föra in oss i Europa
o man undrar när i helvete
vi nånsin har gått ur
Det verkar som om dom
har mist förståndet allihopa
o fulla utav maktberusning
löper dom amok
var är sansen och moralen
ja skriv in det i journalen
att jag måste vara galen
om regeringen är klok

Allting som vi trodde på
det gäller inte mera
Sverige är en liten avkrok
i periferin
Neutraliteten är det dags
att pensionera
och inte är det särskilt noga
med demokratin
men dom som tycker så
dom kan väl hellre emigrera
och befria sig ifrån
sitt tunga svenska ok
och sitt liv i marginalen
ja skriv in det i journalen
att jag måste vara galen
om regeringen är klok

…

text av Ronny Eriksson

Bostad?

Vill inte ett bostadsbolag hyra ut lägenhet som de har lediga? De flesta kommuner har ett eget fastighetsbolag, vilket ofta har sin grund i allmännyttan. Med allmännyttan menas bolag som drivs utan vinstsyfte och där det finns bestämmelser för hur stor aktieutdelningen får vara. Det är så att det råder brist på hyresrätter och att det kan vara svårt att få tag på en bostad. Även hos dem som vars mål är att hjälpa folk med bostäder.  Även de stiftelser som finns i för att trygga boende för vissa utsatta grupper misslyckas enligt Kalibers undersökning i sitt uppdrag att fördela lägenheter till rätt målgrupp.

Nu när jag förstått och halvt accepterat den verklighet som MKB Fastigheter, Malmö Stads bostadsbolag, dikterar så är det dags för en ny stad och ett nytt system. Gavlegårdarna, Gävles bostadsbolag,  system innebär att du på kort tid ska kunna fara och titta på lägenheterna, men de hjälper inte till med att förmedla kontakten mellan mig som potentiell hyresgäst och den nuvarande hyresgästen. Eller enligt dem så förmedlar de ju kontakten då de ger mig ett mobilnummer som inte går till rätt person, hänvisar mig till en fastighetsskötare som är på semester och inte har koll på vem som är ansvarig under semestern. Så jag undrar, vill inte bostadsbolag hyra ut lägenheter de har lediga?

Nittiotalet

Idag har det regnat ordentligt, de påminde mig om nittiotalet. Åttiotalet gick mig förbi, som ett-femåring mins jag inte mycket av nittiotalet. På nittiotalet talades det mycket om år tvåtusen och millennieskiftet. Början på millenniet var kanske inte så hett och dagarna flöt på som vanligt. Helt plötsligt ligger nittiotalet så långt borta att det nu är dags för en rejäl analys.

Nyligen gick Henrik Schyfferts ”The 90’s – ett försvarstal” på TV, går nog fortfarande att se via SVT-play och rekommenderas. Nittiotalet. Jag var tio år 1995 och förutom nittiotalets barn-TV minns jag Voxpop, ZTV, Nile City och Varan-TV. Varan-TV var möjligtvis inte direkt riktad till 12-åringar, men en sak lärde jag mig. Det är nittiotal. Och så regnar det också.

Hej vad roligt att ses!

Det är lite vemodigt att packa. Går igenom mina saker och tänker på vad som ska tas med över sommaren. Då flyttlasset går på riktigt i slutet av sommaren, från Malmö till Gävle, tar jag med rätt mycket saker hem till kära Ådalen. Jag sänder två kartonger med bussgods, mesta dels kläder, en del böcker och annat som kan vara nödvändigt i sommar. Börja fundera på vad jag ska ta med mig till Gävle, vad som kan lämnas kvar, skänkas och vad som lika bra kan slängas.

Idag åts en farvälglass tillsammans med två kursare på lilla glassfabriken i Malmö. Det är farväl tider. I morgon ytterligare en fika och i måndags åt vi mat några vänner. Farvälen har varit glad och inte så farväls-fokuserade. Vi hängde tillsammans här och nu och tänkte inte på sen och då. Det trevliga med hej-då-vi-ses är att de ofta följs av ett lite senare hej-vad-roligt-att-ses. Hej-vad-roligt-att-ses är nog det roligaste som finns, kan just nu inte tänka på något roligare.

Lyssnar på Clocks av Montt Mardié och dricker te. Funderar på att gå till affär’n innan den stänger och köpa nått gott att äta till kvällssconesen jag tänkt baka.

Brytpunkt 2.0

Då var det dags. I morgon bitti kl 09 börjar opponeringarna på våra uppsatser. Sen filas det och putsas det tills vi är nöjda och inte orkar mer. Då har vi vår examen! Den ovisshet som tidigare funnits över hösten har bytts ut mot en förväntansfull, pirrig och spännande utmaning att få arbeta med det jag är utbildad för.

Två veckor knappt kvar, Malmö. Snart sticker jag norrut med ett stopp i Göteborg och sedan en sommar i Sörviken. Sedan gör jag antagligen ett gästspel några dagar i augusti i Malmö, tömmer lägenheten och drar åter igen norrut. Gävle ska få minst ett läsår av min tid.

Ibland har jag undrat när jag ska bli vuxen och när vi människor generellt blir vuxna. Det finns nog inget givet mått. Det är antagligen en känsla eller kanske ett självvalt tillstånd. En del säger att skaffa barn tvingar en att vara vuxen, kanske behövs det en bil och en villa också. Oavsett är jag inte mer vuxen igår än jag är idag. Men idag har jag ett jobb, igår hade jag en förhoppning om ett.

Det finns teorier tex. socialpsykologen Meads tankar, som jag tror går ut på att vi enbart kan se oss själv i andras ögon. Jaget blir inte till utan att någon ser mig och uppfattar mig. Därmed borde känslan av vuxenhet vara något socialt och kulturellt skapat. Så när jag är lärare i klassrummet, då är jag nog vuxen, men ändå ganska ung.

Det kanske är dags att bli sentimental, dramatisk och poetisk de sista veckorna som student i Malmö. Ta ett riktigt farväl av stan så att jag får lust att komma tillbaka. Kanske åter igen cykla i mörkret, så som jag gjorde mina första veckor och känna den ljumma luften mot min kropp. Jag var 19 år hade en filmisk känsla dvs. jag trodde att jag var med i en film om storstan när jag cyklade Malmös gator fram.

Diffus brytpunkt

De sista veckorna på terminen har i år varit mer av en brytpunkt än tidigare år. Det är nu det gäller. Simultant som de sista inlämningarna skall göras är det cv-skrivande, jobbsökande och arbetsintervjuer på schemat. Dessutom finns en längtan inombords att bara slänga sig i gräset och släppa allt.

Brytpunkten är trots sin uppenbara karaktär något diffus. Det är en osäkerhetens tid då jag inte vet hur lång tidsrymd brytpunkten har innan den övergår till en nytt eller annorlunda tillstånd. Kanske dras den ut och inte får ett så tydligt avslut trots allt.

Fem års studier är en lång tid, dags för examen. Det känns läskigt och ofattbart. Det är skönt sommaren kommer och bryter av oavsett hur hösten ser ut. Nu är det dags att njuta av bara fan, en hel sommar!

Förvirrande identiteter

Jag har aldrig nyttjat rusdrycker och har därmed inga erfarenheter om hur det är att vara full. En del människor frågar om jag är nykterist. Ibland svarar jag jakande, ibland något mer problematiserande. Till vissa ord följer ett paket av värderingar och symboler som inte alltid är tydliga. Jag skulle nog aldrig själv benämna mig som nykterist, för mig är det starkt kopplat till en nykterhetsrörelse så som IOGT-NTO och det känns inte som jag. Jag har inte avgivit något löfte till någon och tillhör ingen förening eller religiösförsamling som förespråkar nykterism. Jag är ingen nykterist, men jag dricker inte alkohol.

Ett samtal med en vän om begreppet heterosexuell fick mig att fundera på vad som menas med att vara hetero. Skulle vi behöva ett begrepp som Queerhetero eller Heteroqueer dvs. heterosexuell men inte heteronormativ. Jag gillar vanligtvis begreppet Queer, det är så där postmodern otydligt och svävande som egentligen inte går att definiera på ett önskvärt sätt. Normalt ogillar jag ordet hetro och heterosexuell. Vem är hetero egentligen och vilka värderingar väcker det hos oss när någon säger att de är hetero. Är hetero något värdeneturalt eller något som har det en positiv eller negativ grundtouch som fäster vissa värden till vår identitet. Kanske skulle vi lägga alla betäckningar och kategorier åt sidan. Det kanske är omöjligt. Blir man automatiskt hetero bara för att man endast känner attraktion till personer av motsatt kön?

Givetvis kan vi säga vad vi vill och mena vad som helst, bara vi har någon som förstår vad vi menar.