Efter en tid har byggnader och områden slitits och behöver putsas upp. En del verksamheter flyttar, en del renoveras och andra bygger nytt. I Marieberg har arbetarkasernerna renoverats med hjälp av EU-pengar och annat stöd. Privatpersoner får fundera en extra gång innan de renoverar. Ibland är det billigare att bygga nytt. Vissa hus kan stå några år till innan naturen helt bryter ner dem.
Klubb Dioxin har hjälpt till att röja lite sly. Inne i slyn växte det rö’vinbärsbuskar. Slyn äter sig närmare husens trädgårdar, tillslut kan en bit av en tomt vara igenväxt. Att röja lite försiktigt och vara noga med vad som mejas ner, kan liknas vid en renovering. Fast istället för att byta plankor och bräder på ett hus, tas formerna av en bortglömd trådgård fram.
Mellan Sörviken och Marieberg finns det en liten väg, längs med den vägen har det tidigare funnits en Herrgård med tillhörande båthus och bodar. Husets mur finns fortfarande kvar och även vattenkällan går att finna. Där har skog och trädgård förenas. Efter den vägen, vid vattnet, bor en bäver familj. Nu när människan försvunnit är det bävrarna som röjer. De är nu dem som håller ställningarna, de öppnar upp och bygger vidare på sin hydda. Ungarna flyttar och bygger nytt längs älven…
När någon flyttar är det fint om det finns någon som tar över med nya starka tag. Och ni ska bara veta hur starka tag bävrar har.
april 5, 2009 vid 19:28
Har nu läst mer i bloggen och finner att många visa ord står att läsa här.
Bland mycket annat detta med bävrarnas jobb. Jag brukar själv säga att bävrarna är vår tids landskapsvårdare – äntligen ser jag att fler har samma tanke.
Och ut till Räfsön körde jag själv en gång för säkert 25 år sen. En fantastisk väg i augustikvällen. Minns det som att åka berg-och-dalbana. Och ett vackert slut där jag var tvungen att vända.
Fint skrivet om försiktig renovering
tycker Viola